Själv så vet jag inte hur jag orkar att fortsätta kämpa med Lobo. Att se sin bästa vän vara skadad dag in och dag ut. Men en skada kan hända vem som helst och mycket enkelt. När han först blev friskförklarad så trodde jag att det inte var sant, jag blev så lycklig och kunde inte förstå vilken tur jag hade att jag hade fått min Lobo frisk. Men den lyckan fick vi ju ej behålla så länge.

 

Idag så har jag i stort sätt glömt bort hur det könns att kunna motionera sin egna häst dagligen. Det skulle kännas overkligt att jag skulle kunna få motionera Lobo dagligen. Men han påminner mig VARJE dag varför jag kämpar vidare för honom. Varje gång jag kommer till honom gnäggar han och kollar på mig nyfiket med sina rådjursögon han får verkligen att känna sig uppskattad som hästägare. De flesta travtränare och annat folk förstår sig inte på varför jag behåller honom och varför vi lägger ut så mycket pengar på honom för "han är ju bara en häst", eller undrar hur många gånger jag har fått höra: "slakta honom och köp en ny". Jag har hållt på med hästar i ca 11år och jag har aldrig någonsin träffat en häst med en sån här stor personlighet. Jag ska fortsätta att kämpa för min varmbloding. För en skada ska inte få sätta punkt för våran framtid. Ska göra allt jag kan för att få dig frisk gubben!